I sista minuten

Humor för stickare från The Panopticon.

Nya projekt från Knitty

Det är sällan jag hittar något på Knitty sådär direkt som jag vill kasta mig över. Oftare kommer jag tillbaka dit på omvägar när någon annan använt ett annorlunda garn som gör att jag tänker om. Vinternumret bjuder på Burning Embers som kan vara ett lämpligt restgarnsprojekt, en vacker schal, Bitterroot, som ser väl ambitiös ut och vantar skulle det ju inte vara mer här i studion men historien kring de här, Mrs Roosevelt, var intressant plus att man där får möta bloggaren Franklin Habit som påminner om vår egen Asplund, jämför Dolores respektive Åke. Båda herrarna har genom historien haft sällskap av Edgar Allan Poe och Thomas Alva Edison. Tänk om det var så att Edison uppfann glödlampan för att han skulle kunna sticka på nätterna utan att få ont i ögonen. Ja, som sagt, Burning Embers verkar vara ett lagom projekt i juletid.

Snö

Till den första snön blev jag klar med mina vantar från Rone som jag drömt om ett par år. När tummarna krånglade för tredje gången lovade jag mig själv att aldrig mer sticka ett par vantar. Men jag kan inte säga adjö till det härliga garnet så jag började genast på en mudd av resterna och får väl beställa mer garn snart. Två färger i mönstret får vara nog hädanefter. December springer på och precis när det är som mest olämpligt blir jag sjuk. Vi firade Lucia i fredags vid skymningsdags och jag är glad över att jag inte missade den fina julmarknaden på Bergianska.

Kryp

Efter att ha varit på Bergianskas julmarknad känner jag mig för första gången tveksam till att ta in en julgran i år. Här är en lista på vad som kan ingå i köpet av julgran:

Snytbagge – det långa snytet borrar sig in i växter och frön. Den skadar unga granar och tallar genom att gnaga på barken.
Barrskogsnunna – äggen kläcks under barken och ut kryper en hårig larv.
Kortvingad granbock – finns på vedtravar och blommor. Larven lever gärna i granens torra grenar.
Platt granskinnbagge – på dagen gömmer den sig i granens kottar eller under barken. På natten kommer den fram för att suga på barren och på fröna.
Mattvävarspindel – på morgonen ser man deras mattlika nät bland granens låga grenar. I hörnet väntar spindeln på insekter.
Barkbock – den lever i och av granens ved. Du hittar den oftast bland gamla och sjuka träd.
Grankottmott – ser du skadade kottar och böjda toppskott är det spår av larven som lever inuti.
Gurkspindel – spinner vackra hjulformade nät där offren fastnar.
Hoppstjärt – den är liten men syns oftast när den hoppar iväg. Lever av färska och multnande växtdelar.
Triangelspindel – förgiftar inte sitt offer. I stället fälls det trekantiga nätet ihop runt bytet.

Vackra fantasifulla namn och en inblick i en dramatisk värld.

Kablar

Dags igen för ett par muddar som ska bli en present till min arbetskamrat Eva som slutar på måndag. Förutsättningarna var att det skulle gå snabbt, vara roligt och passa färgmässigt till mottagaren. Ska man sticka något snabbt så är det muddar som gäller, garnet valdes utifrån färg och mönstret hade jag hemma i datorn, Warm Braid Cable Wristwarmers. Det var roligt att sticka kablar för det var länge sen sist. Avslutade dem i det sista dagsljuset och sen var det dags att tända adventsstjärnan.

Klimatshow

Idag har det varit klimatshow på häftiga AlbaNova med Staffan Lindberg, koldioxidbantare från Uppsala, en mycket komprimerad show med massor av fakta om hur vi konsumenter kan påverka klimatet. Speciellt är det kring maten, resorna och boendet som vi kan tänka klimatsmart och minska ner på kött, flygresor och elanvändande. Jag var inte medveten om hur stor påverkan det har vilken mat vi väljer, nötkött har stor påverkan, fisk och griskött betydligt mindre. Staffan illustrerade också hur ångestladdat det kan vara att välja "rätt" matfett och vilka fällor som kan gömma sig bakom "vegetabiliskt" och "bakat i butik". Man kan testa sin klimatpåverkan på Klimatkontot.se och få råd om hur den kan minskas.

Att andas

Jag har fått mycket energi av ett sömnseminarium nu på eftermiddagen. Vi gjorde andningsövningar, lekte och masserade varandra och avslutade med en portion salsa. Inte trodde jag att mina kollegor var så dansanta. Och inte visste jag att det är bra att skratta när man borstar tänderna, ett så kallat plack-skratt, det rensar artärerna. Nu gäller det att följa klockan vi fick lära oss och ställa den på inte bara mat- och sovtider utan även rörelse och återhämtning. Det som är mest knepigt nu i november tror jag är att få dagsljus, inte en strimma sol ser jag under dagarna.

Tidsmaskinen LHC

Gunilla von Hall och Jenny Alvén har klivit ner hundra meter under jordytan i Jurabergen och gjort en genomarbetad studie av partikelacceleratorn LHC. Artikeln i SvD idag ger en utmärkt överblick över acceleratorn och dess funktioner samt en grundlektion i partikelfysik. De lyfter också fram sidoeffekterna av forskningen vid Cern, innovationer som används inom medicin, till exempel vid behandling av cancer. LHC omstartas i nästa vecka och antingen jorden då förvandlas till ett svart hål eller ej så tycker jag att det har varit värt forskningsinsatserna.

Kimono

Lite färg i november. Vi har varit och tittat på Dalí-utställningen idag och jag passade på att kila in på Östasiatiska och köpa en efterlängtad kimono. En färgkaskad i rött.

Snäpp

En del veckor försvinner som ett snäpp med fingrarna, snäpp så är de borta, men enligt kameran har det hänt en hel del som behöver noteras. I den låg bilder från familjemiddag hemma hos äldsta dottern som flyttat till en ny studio och för övrigt har snabbt och jämnt flyt i livet och bilder från mina försök att hitta ett nytt kök. Vädret har varit bistert så det har inte blivit så många promenader i Bergianska men jag och Kamelen gick en sväng och köpte de här mörklila hyacinterna i Bergianska. Kylan inspirerar till snabba insatser och jag experimenterar för fullt med virkade vantar som går himla fort att få färdiga och jag ska också se om jag kan komma någon vart med Ysoldas Garter stich mitts.

Kort arbetsdag

Lugn och ro på jobbet men inte hann jag få undan så mycket för det. Kanske för att jag måste dela med mig av hur bra mina kursdagar varit och återberätta alla historier jag fick höra för de få som var där. Nu känner jag mig som en rutinerad föredragshållare, minsann. Tidigt på eftermiddagen gick jag därifrån, tog tåget ut till Sickla köpkvarter och tog ett varv bland affärerna där för allra första gången. Jag måste vara den absolut enda människan i Nacka som inte har varit där tidigare, jag har dragit mig för det. Men det gick bra, det var inte så mycket folk utan ett helt perfekt shoppingklimat. Det var nästan så jag köpte en liten gris till granen.

På rätt kurs

Idag har jag varit på kurs i Konsten att påverka och låta sig påverkas, del tre i en serie fackliga kurser för förtroendevalda, och nog blev jag påverkad alltid. Jag vet inte vad jag hade väntat mig men inte var det att kursen skulle rivstarta med att alla skulle hålla ett kort anförande inför hela gruppen. Vi var 18 deltagare och nu är vi 18 berättelser rikare. Jag har nu insikter i hur det är att köra x2000 från Sundsvall till Stockholm, cykla Vasaloppet, renovera hus, ha en dejt med Tomas Ledin, snubbla och hamna på mage inför 1 200 åskådare. Gruppens tuffing berättade en mjukishistoria om hur han ingrep mot en klottrare och en av tjejerna berättade hur man tränar thaiboxning och demonstrerade på honom. Alla hade något att berätta även den som inte tyckte sig ha det. Jag kan bara förundras över människors mångfald och se fram emot andra kursdagen.

Nytt par

Ett par nya muddar kan inte vara fel och det är ett bra sätt att lära känna ett nytt garn.

Tomhet

Så här års är det lätt att känna sig tom inombords men det finns botemedel. Den som läst och tyckt om Helene Hanffs brevroman 84 Charing Cross Road tycker säkert om även den här boken The Guernsay Literary and Potato Peel Pie Society av Mary Ann Shaffer. En brevroman som skildrar livet under tyskarnas ockupation av Kanalöarna. Den är både humoristisk och allvarlig och berättar hur en grupp människor försöker bygga en gemenskap trots hård kontroll. Det tycks alltid finnas något kvar att berätta om andra världskriget.

Den sista rosen

Höstresa

En sista sväng till sommarön för att bomma igen för vintern. Vädret var inte välvilligt så det blev inte mycket trädgårdsarbete. Men på eftermiddagarna spelade solskenet i trädgården och fåglarna blev för en stund ystra och många. Märkte att det stämmer att de tycker om fönsterkitt, talgoxarna hackade bort en hel del från fönstret jag donat med i somras. Badstranden var full med sleke. I Visby strosade vi runt och besökte bland annat glasblåseriet. Och de sista rosorna blommar ut.

Hornsgatan

För tredje kvällen i rad var jag ute på After work i trakten kring Mariatorget. Mysigast var det ikväll hemma hos Maria med god mat och dryck i hennes nya lägenhet. Vi fick päronpizza med chèvre och de här tjusiga drinkarna.

Första snön

Redan i mitten på oktober.

Våtmark

Visste jag inte det! Det har varit alldeles för mycket aktivitet i Bergianska mot normalt och idag när jag promenerade där på lunchen så märkte jag att det hade dykt upp nya vägar och en vattenspegel på ängen mellan Naturens hus och Roslagsbanan. Från den nya stationen på Roslagsbanan byggs en ny entré mot Bergianska och en våtmark som funnits här ska återskapas. I det här pressmeddelandet står att den gamla våtmarken försvann när Ålkistan sprängdes 1863.

Bloggträff

Stilig avtackning på jobbet idag av en stilig medarbetare och det känns förstås vemodigt. Min kollega Anna hade tagit in hösten och dukat fint med den. Mängder av tårtor som kommer att kosta många promenader. Det blev också ett litet bloggmöte kan man säga - både Bollmorsan och Sigrid var där. I nästa vecka ska vi ses under lugnare former.

Kalla morgnar

Dags att plocka fram allt stickat man har och REFLEXER. Stickar på med vantarna och kör emellan med en kofta som snart är klar. Vante ett (eller strumpa ett) går alltid fort och lätt men sen att göra en likadan är inte lika roligt. Second mitten syndrome! Bodarna från husbygget bredvid är borta. Utsikten mot sjön har öppnat upp men jag vet inte hur det hela kommer att avslutas.

Utbyte

Planen för dagen var att träffa vännen Mariana på Garnverket, köpa garn och fortsätta till ett kafé för att sticka och prata en stund men vi höll på att fastna i butiken. Det visade sig att det just idag var stickkafé där och snart satt det fullt med stickerskor runt borden. Knappt hade jag berättat om en schal jag såg i somras på Gotland så kommer det in två personer som har just sådana schalar och de berättar hur det går till att sticka dem. Så enkelt och okomplicerat var det.

Velighet

Alberto Manguel skriver i A reading diary "As I begin to glimpse the certainty of an end, I enjoy all the more the things I've grown accustomed to - my favourite books, voices, presences, tastes, surroundings - partly because I know I won't be here for ever". Så nu vet jag inte längre - vill jag ha evigt liv eller ej?

Klappa böcker

Tredje bloggboken har anlänt. Det är ju så att när jag gillar hela konceptet köper jag gärna trots att jag följt Bodil Malmstens blogg nästan dagligen i ett par år nu. Jag vet att jag inte kommer att bli besviken. Boken tilltalar mig på så många olika sätt - den glänser av silver och ger intryck av att ha gjorts för hand, det finns fickor att gömma saker i, band att lägga på de bästa ställena, bilderna är små konstverk. Jag tar fram böckerna ibland bara för att klappa dem.

Inspiration

Hela veckan har jag följt författarcoachen Ann Ljungbergs skrivövningar med överraskande och spännande resultat. Tack Ann! Jag har också lytt rådet att skriva in dem i en vacker anteckningsbok. Tack Mariana!

Stängd dörr

Bodil Malmsten länkade till en artikel om Montaigne i en amerikansk tidning men dörren var stängd för ickeprenumeranter och för de prenumeranter som liksom Bodil glömt användarnamn och lösenord. Så det blev inga tankar utbytta om Montaigne som kallats den första moderna människan och skulle ha varit en gudabenådad bloggare om han levt idag. Det kändes snopet och tidningens sajt kommer jag antagligen inte att besöka mer. I SvDs pappersupplaga finns idag en artikel om vår betalningsovilja och om olika betalningsmodeller. Det känns bara så begränsat att nöja sig med några få prenumerationer i stället för att kunna söka information på många olika ställen och ta till sig det som är intressant för just mig. Så vad göra om man nu vill ha en uppdatering om Montaigne? En tröst är att Jan Stolpe håller på med en nyöversättning från en ny originalversion men i väntan på den får jag plocka fram den gamla.

Tips på nätet

Kvällen tillbringade jag på nätet då nya numret av ViLäser kommit med massor av bloggtips. Ser att det blir allt vanligare att trava böckerna på höjden i bokhyllorna och jag har själv börjat så smått men kan vidareutveckla om jag gör något avkall på att de ska stå i bokstavsordning. Jag har gett upp alla försök att rensa ut bland böckerna. Det finns ingen anledning att gå omkring med ångerkänslor. Just nu testar jag ett nattduksbord av böcker. Det fungerar utmärkt och löser existensberättigandet för en hel del av samlingarna.

Under eken

Idag blev det äntligen av att äta lunch under eken som jag drömt om så länge. Det var före semestern som jag upptäckte den fantastiska eken i koloniområdet i Frescati. Jag fick också klartecken av ett par kolonister att det var ok att besöka platsen. Det sägs att eken är femhundra år gammal. Jag och mitt lunchsällskap tog med oss varsin kasse med mat och jag ledde självsäkert vägen in bland de lummiga buskarna. Nu när grönskan är som djupast är det en riktig labyrint därinne bakom de gröna ridåerna. Vi hade det skönt där i solen tills myrorna började bli för närgångna.

Tovetorps hjortar

Vi gick in i hjorthagen i stället med en hink äpplen och på en vissling kom hjortarna fram och hälsade på oss. Det blev ett möte med stor nyfikenhet från båda håll. I virrvarret av människor och hjortar fick vi vara uppmärksamma så att inte hjortarna svalde mobiler i stället för äpplen. När vi lämnat hagen kunde jag få en bild på ett återställt lugn.

Micke?

De av oss som sett Hönorna på Tovetorp i tvs Vetenskapsmagasinet såg förstås fram emot att få träffa stjärnorna men det visade sig finnas flera stora voljärer och det fanns ingen som kunde hjälpa oss med identifieringen.

Tovetorp

Mina arbetskamrater och jag har varit på konferens på universitetets forskningsstation på Tovetorp. Det kändes lite som att komma till en förläggning vad gäller logit med enkla sängar i kala rum. I mässen kunde jag dock inte jämföra med det militära för maten var hemlagad och smakade himmelskt. Jag bestämde mig på fläcken för att det hädanefter ska bli mer vällagad mat hemma. Före middagen guidades vi runt bland de röda stugorna och fick höra en hel del om stationens historia och utveckling. På bilden ser man det gamla torpet Tovetorp.

Guidad tur

Liten guide till twitter i SvD som idag satsat friskt på litteraturartiklar vilket gör mig lycklig men ratat Fantomen ännu en dag i veckan vilket gör mig olycklig. Plus minus noll, alltså.

På ytan

Och en vacker näckros.

Mystisk blå blomma...

Mammutpumpa

Melon...nej, pumpa med grava gravitationsproblem...

Skördetid i Bergianska

Nu växer det och blommar så det knakar i Bergianska. De måste ha en gödning som heter duga. Bönor...

Ateljé Huskroken

I min grannsocken på landet ligger Ateljé Huskroken som jag besökte för första gången den här sommaren. Ateljén har ett eget ullgarn som färgas i det egna färgeriet och det finns också bomulls- och lingarn. Vi fick en grundlig visning av butiken och färgeriet av Kicki Trodin som just den här dagen var speciellt stolt över ett garn som hon färgat med skal av valnöt. Ateljén gör egna mönster ofta inspirerade av gamla gotländska mönster med namn som Asklöv, Hästsko och Lingonkvist. Jag köpte med mig mönster och garn till ett linne och ett par vantar. Dessutom kunde jag inte motstå boken med beskrivningar och historia kring de gamla mönstren. Den ena vanten är snart klar och jag hoppas att det blir en riktigt kall vinter.

Körsbärsgården

Paradis är ett ord som ofta får beskriva Signe Enströms örtagård som jag hittills bara läst om i mina kryddböcker. Nu i somras fick jag tillfälle att själv besöka den och måste instämma - visst är den det. Signe var väverska och född i Sundre socken. Hon skapade trädgården tillsammans med sin man Figge. Signe lever inte längre och nu drivs Körsbärsgården som kafé av Marita Jonsson. Jag går runt i trädgården och lyssnar på de andra besökarna och hör att de vill anlägga en likadan trädgård och det vill förstås jag med. Hela Sudret är ett paradis, tycker jag, och var man än står ser man hur långt som helst.

Romateatern

Varje sommar reser jag över havet till Gotland och varje sommar hör det till att gå på Romateaterns föreställning. I år slumpade det sig så att de satte upp Som ni vill ha det som vi också sett på the Globe i juni. Det var roligt att jämföra de båda föreställningarna. I efterhand nu tycker jag att Globe-föreställningen var mer magisk, speciellt Tim McMullans version av Jaques stora monolog "All the world's a stage" där publiken trollbinds av hans röst och tilltalas direkt som "circle of fools". Men när det gäller scenografin så finns det inget som slår den gamla klosterruinen.

Havet

I min studio flyttar utomhus.

Ny station på Roslagsbanan

Här bland de ljuvliga kolonilotterna i Lilla Freskati byggs en ny station på Roslagsbanan. De gamla för Universitetet och Frescati är nermonterade och tanken är att det nya läget ska göra det enklare att ta sig till universitetsområdet och att kunna byta till tunnelbana och bussar där. I början på december öppnar den. Jag är glad över att det då kommer att finnas ett alternativ för att ta sig till stan när tunnelbanan krånglar vilket är ett stort problem idag. Kolonisterna är nog inte lika glada att få folk så nära inpå sina lotter.

Döden igen

Om vårt behov av att tolka döden, hantera den och massor av lästips.

Gott och blandat till hängmattan

Varje sommar samlar jag in tips på böcker att läsa från vänner och kollegor och det brukar bli en lyckad blandning av deckare, fakta och gamla klassiker att ta med till hängmattan. I bokhögen finns också sådant jag vill läsa om. Mitt eget tips blir Fred Vargas I de eviga skogarna/Dans les bois éternels. Kommissarie Jean-Baptiste Adamsberg jagar en skugga. Han har just flyttat in i ett hus där det spökar. Grannen har sett en dimma, en ånga, röra sig i hans fönster. Han berättar om det gamla klostret som legat här och om sankta Clarisse som mot betalning hjälpte gamla kvinnor att komma till paradiset. När de kom med sina pengar skar hon halsen av dem. En misstänksam son som följde med sin mor dödade helgonet. Men hon verkar ha evigt liv och fortsätter att ta livet av gamla kvinnor i huset. Ja, antingen läsandet blir i hängmattan eller vid öppna spisen så passar den mig precis.

Svalka vid vattnet

Det finns sätt att komma ifrån den outhärdliga värmen. I Stockholm är det ju inte långt till vattnet och där njuter alla på sitt sätt. Picknick på stranden, en kajaktur eller kalla drycker på ett utomhuskafé. Sommaren ler.

Evie

Den här enkla och fina modellen från Debbie Bliss hade jag tänkt göra till en av mina döttrar men den blev alldeles för stor för henne. Mönstret ger en viss resåreffekt men masktäthet och färdiga mått stämmer mot beskrivningen. Om jag får tag i ett bra garn under veckan kan jag sticka upp den i minsta storleken. Det är ju ett lagom arbete för en varm sommar och på Marias Garn är det rea.

Pepy's London

Tredje och sista dagen gick vi på Tate Modern och därifrån följde vi promenadstråket längs floden mot Tower Bridge och Towern. Här har det blivit riktigt mysiga och livliga kvarter. När man lämnar gränderna och kan se fritt ut över floden igen sveper blicken växelvis över nya och gamla London. The Gherkin sticker upp över Towern och genom brospannen på Tower Bridge ser man Canary Wharfs skyskrapor. Under den här resan har vi varit mycket i Samuel Pepy's kvarter, där han arbetade och där den stora branden härjade. Den sista bilden jag tog fångade puben The Hung Drawn and Quartered vars namn är taget ur hans dagboksanteckning från den 13 oktober 1660, "I went to see Major General Harrison, hung,drawn and quartered, he was looking as cheerful as any man could in that condition". På kvällen den dagen satte han upp bokhyllor i sitt arbetsrum.

Katten Hodge

Nästa morgon promenerade vi genom parken i solen längs Princess Diana Memorial Walk där det var riktig lördagsstämning. Där pågick träning i dressyr och fotboll, folk joggade och red. Vi gjorde en riktig djupdykning i bokaffärerna på Charing Cross Road och åkte sen tillbaka till the Law Court som vi inte hann med dagen innan. Här gick vi upp Chancery Lane, tog till höger på Bream's Buildings och letade oss genom gränderna fram till Dr Johnson's House där Samuel Johnson bott. Vi gick in och kände på stämningen i det gamla huset och gick allra högst upp i huset. Doktorn och hans tjänare projiceras på väggarna och ser ut att spöka i sitt eget hem. Ute på torget står hans katt staty och framför tassarna ligger ett par tomma musselskal. Doktorn lär själv ha gått till marknaden för att köpa skaldjur till katten. Tänk att även en 1700-talskatt fick sådana godbitar.

Like it or not

Vi promenerade sen över Millennium Bridge mot the Globe där flaggan var hissad för kvällens föreställning. Området runt teatern var en livlig marknadsplats och svämmade över av Pimm's och souvenirer. Många hade redan hyrt dynor att sitta på och det var klokt för bänkarna var hårda och saknade dessutom ryggstöd. Varenda plats i gallerierna fylldes upp och även ståplatserna kring scenen fylldes. Skådespelarna utnyttjade hela arenan och rörde sig bland publiken och gjorde entréer och sortier via gångarna. De fick konkurrera med lågflygande plan och en knattrande helikopter. Det var inte bara obekvämt med träbänkarna utan även trångt så på slutet hade jag god lust att resa på mig och delta i den manifestativa dansen som avslutade pjäsen för att reparera rygg och ben.

Den första klunken öl

Av misstag åkte vi förbi the Law Courts och fick stiga av vid Fetter Lane i stället. Bussen tog lång tid på sig i rusningstrafiken så det var redan dags att gå till en trevlig pub för att ta en första pint. Fetter syftar på de advokater med dåligt rykte som bodde här förr.

Up, up and away

Vi firade midsommar genom att ta flyget till London för att se As you like it på the Globe. Vädret var fint uppe i luften och jag kunde se ner på cumulus humilis och under dem följa resan över land och hav. Vi tog Heathrow Express till Paddington där rutinerad spärrpersonal skickade ut ovana turister i staden. Efter lunch drog vi oss tillbaka till hotellet för tupplur och dusch innan vi återigen gav oss ut i staden. Vi siktade på att ta oss till området kring St Paul's för att enkelt kunna ta oss över till teatern när det var dags. Vi satte oss på buss nr 11 som tog oss förbi Sloane Square, Westminster Abbey, Big Ben, Whitehall och Charing Cross och gungade vidare längs the Strand mot Fleet Street.

Terminsavslutning

För andra året i rad hade vi idag terminsavslutning ute på landet hos en kollega på Svartsjölandet. Hon bor idylliskt bland röda lador och smala, slingrande vägar. I det lilla villaområdet lever människor och hästar integrerade med varandra. Hästarna har ett eget litet hus bredvid villan och på andra sidan vägen finns det hagar att vara i på dagarna. På vägen passerade då och då ryttare till häst men mer sällan bilar. Solen sken hela dagen och jag åkte därifrån med hästlukt i kläderna. Kanske vågar man nu tro på sommaren efter den regntid som varit.

Finns i sjön

Park och sjö är snart ett om det här regnandet får fortsätta. I studion finns i alla fall mycket att göra, böcker att läsa, planering inför midsommar. Idag ska jag avsluta ännu ett stickarbete.

Lintunikan klar

Nu är jag klar med lintunikan jag började på efter stickkaféet i maj. Det är Nina Sagulins mönster i Kalinkas härligt cyklamenfärgade garn. Jag har stickat med det garnet förut och vet att det är hårt och har lätt för att trassla till sig men trivs ändå väldigt bra med det. Mönsterdelarna drar sig något också i asymmetriska former men jag tycker det mesta rättade till sig vid press. Det har varit si och så med min sticklust ett bra tag men nu känner jag att den kommit tillbaka.

Klöver 8

För att jag tycker det är så vackert med bilder från rymden citerar jag från klöver 8 med rubriken Galaxies Form. t=1 billion years; temperature=18K Stars an galaxies form. Synthesis of heavy nuclei (e.g. carbon, iron) starts occurring in stars. Even heavier nuclei form and disperse in supernovae.

Patiens

Regnet öser ner så jag plockar fram min cern-kortlek (utgiven av Cernlaboratoriet i samband med 50-årsjubiléet) för att fördriva tiden med en patiens. Upptäcker då att klöversviten ger en bra översikt av tiden från Big bang, t=0 seconds; temperature = infinite!, till idag, t=15 billion years; temperature 3K. Vilket drama! Sitter också och funderar över de klädda kortens information om partiklar och krafter. Av patiensen blev intet. Tiden gick för fort. Igen.

Strandparken

På den gamla fotbollsplanen planeras något nytt.

Isabel och El Zorro

Isabel Allende har sin skrivarlya i San Rafael i ett hus med utsikt över San Franciscobukten. Hon skriver vid ett välstädat skrivbord i poolhuset. På det står ett fotografi av hennes dotter Paula och där ligger prydliga högar med researchmaterial. I augusti 2003 blev hon ombedd av John Gertz att skriva en bakgrundshistoria till El Zorro. I La suma de los días berättar hon hur hon antog utmaningen. Hon koncentrerar sig på hans barndom och anledningen till varför han förvandlade sig till El Zorro. På det tidiga 1800-talet var Kalifornien ett område med några få spanska kolonier så hon var tvungen att förflytta honom till Europa. Han reser med ett handelsfartyg till Barcelona där han utbildas och går i fäktarskola. Efter några år reser han tillbaka till Amerika på ett piratskepp och återvänder efter många äventyr till den hacienda där han växte upp.

Om all tid är nu så är Isabel Allende vår guide i galaxen. Hennes hem är i språket snarare än i en plats. Hon rör sig ledigt fram och tillbaka i tiden och umgås obehindrat även med människor som för länge sen är döda. Hennes barnbarn har sagt att hon minns det som aldrig har hänt vilket hon tycker definierar hennes liv. Om vårt förhållande till tiden är oändligt så lever vi för oändlig tid.

På sjukhus

Då och då blir jag påmind om det bräckliga i livet, det sköra mänskliga, som nu efter ett dygn inlagd på sjukhus för en operation. Jag möter några kvinnor och får ett tvärsnitt ur livet just nu. En berättelse om förlusten av ett barn men ändå kunna behålla styrkan att gå vidare. Jag möter den uppriktiga medkänslan och självklarheten i att hjälpa den som skadat sig. Tryggheten som omger oss i en väl utvecklad vård. Vi hör helikoptern som landar med svårt skadade patienter. Jag får se det sköra i livet som vi borde påminnas om då och då. Jag går ut i vardagen igen och något har jag med mig som inte fanns där förut.

Torka

När jag för tredje gången börjar om från början med ljudboken inser jag att vi inte går ihop. Jag ger upp och börjar med pappersboken i stället. Otympligare att ha med sig men jag vet åtminstone var jag är i berättelsen. Därmed slipper jag också den svenska översättningen. Nu lever texten, ja, den sjunger för mig. Boken är Peter Robinsons In a dry season där hans detektiver löser ett fyrtio år gammalt mord. Liket upptäcks när en tidigare översvämmad by torrläggs.

Fågelskådning

Vi samlades extra tidigt på jobbet idag för att gå en tur till Laduviken och Stora Skuggan för att titta på fåglar. Det var ett perfekt väder för fågelskådning och det blev snart riktigt stressigt med protokollföringen. Ett trettiotal arter blev resultatet till slut. De fåglar vi bara kunde höra på avstånd slog vi upp i fågelboken och tittade på dem där. Många arter hade ett visst överseende med vårt skådande men andra försvann på ett mystiskt sätt från en sekund till en annan. En sothöna med två små ungar förvandlades till vass som genom ett trollslag.

Stickkafé

Jag tog en snabb tur in till stan för att gå på Nystas första öppna hus sen butiken stängdes. Numera bedrivs verksamheten på nätet i kombination med ett öppet hus då och då. Vid borden satt grupper av stickande kvinnor men själv tyckte jag att vädret var för vackert för att slå mig ner där och på gatorna var stämningen festlig med anledning av 17 maj. Det blev en god skörd av några nystan lingarn och ett bomullsgarn. Det kommer säkert att räcka tills det är dags för nästa öppna hus i september.

T-påsar

Jag var ju tvungen att besöka det nya tunnelbanebiblioteket vid Östermalmstorg som öppnade igår. Först stannade jag vid Mediejukeboxen och laddade ner Peter Robinson En ovanligt torr sommar som ljudbok. Sen kom jag till en vägg med t-påsar där man snabbt kan ta med sig den smak som passar. Men vilken skulle det bli? Gunpowder, Guteblandning, Rooibos eller kanske Lady Gray. Nej, det fick bli en rysk påse, direkt från samovaren. I den låg Isakskatedralen av Kari Hotakainen, Nina Lugovskajas dagbok och Boris Akunin Särskilda uppdrag. Akunin är en gammal bekant men de andra är överraskningar. I påsen fick jag också med mig en cupcake från invigningen. Kak priatna!

Döden

Jag har varit och sett Himmel över Nybroplan av Bengt Järnblad på Klara soppteater. Pjäsen handlar om följderna efter en bilolycka. De inblandade personernas död och liv knyts samman i ett ödesdrama. Det gjorde gott att sitta och skratta åt döden tillsammans med andra. Visst är det nyttigt att tänka på döden då och då, det ger skärpa åt livet, och det ligger faktiskt en tröst i att en dag vara definitivt onåbar. Men lika nyttigt är det att promenera genom vårvackra Stockholm utan en tanke på evigheten.