Husbygge

Hamburg 1928

En vacker vy från Hamburg från cirka 1928. Jag tror att det är sig ganska likt idag bortsett från att båtarna då var av trä.

Lavendel

Det pågår en jättefin lavendelutställning på Bergianska men just nu är det den enorma Jätteknölkallan som stjäl föreställningen. Köerna ringlar fram till denna växtrikets rockstjärna.

Kaprisblomman är betydligt mer blygsam men så vacker.

Buntlådor

Katarina kyrka

Katarina kyrka som brann så sent som 1990 och återuppbyggdes.

Stadsvandring

En vacker sommardag passade jag på att gå en stadsvandring på Söder. Från Mariatorget klättrade vi uppför branta trappor till Maria prästgårdsgata. Där ligger en idyllisk konstnärsgård där bland andra Liss Eriksson verkat. Trädgården är befolkad av konstnärernas skulpturer. 

Uppe på berget var det tyst och lugnt och vi följde de små gatorna österut. Vi tittade på husens fasader och gissade när de hade byggts. Från den lugna miljön kom vi genom en port ut på Götgatan och stod och blinkade förvånat i folkvimlet där.

Uppför och nerför trappor gick vi, förbi moskén och fram till Katarina kyrka där många kända personer ligger begravda. Efter två timmar avslutades vandringen vid Dihlströmska palatset som var arbetsinrättning under 1800-talet. Där i närheten satte vi oss på en restaurang för att vila fötterna och bara betrakta staden nedanför oss.

Studenthuset i Frescati

Nu har bygget av det nya studenthuset i Frescati kommit så här långt efter det första spadtaget den 1 september 2011. I vintras fick vi ta på oss hjälm och väst och gå runt inuti. På väggarna var då målat olika färgteman inredarna arbetar med. I augusti blir det inflyttning.

Blommor från torget

Doftande blommor från torget att fira ljusets återkomst med. Hyacinterna doftar ljuvligt och de har en liten bit av löken kvar för att hålla sig. Man ska inte skära i dem. På virknålen har jag en spindelsjal i Lace och mönstret är från Drops. Plottrigt räknande men det går förvånansvärt snabbt ändå. Skönt att sitta i blomdoften och virka spindlar på en söndag.

Oansenliga björkar

Jag har i vinter längtat efter läsning som griper tag i mig och så fick jag Ryssar är såna som gillar björkar/Der Russe ist einer, der Birken liebt av Olga Grjasnowa i födelsedagspresent. Den handlar om våra förutfattade meningar, om trauman, fördomar och så handlar den om språk. Det är en bok som kräver omläsning. Recensioner finns i SvD och på tyska i Zeit online där författaren också läser ur boken. Det är definitivt en författare jag vill följa i framtiden.

Tidens flykt

Det nya året ska jag försöka göra mindre för att hinna mer. Stress har jag märkt bara sätter igång mer aktivitet av olika slag. I artikeln På spaning efter den tid som ständigt flyr i SvD skriver Merete Mazzarella om tiden och våra bilder av den, tiden som kan flyga när vi har roligt eller obevekligt rinna ut, skena, rusa.

När kan känslan av stress ha börjat plåga människorna? Timmar och minuter har räknats i många tusen år så det att vi upplever att tiden rusar ifrån oss har snarare med förändringstakten att göra.

Vår upplevelse av att tiden går fortare med åren beror på att det mesta är upprepning och vår varseblivning försämras. Medveten närvaro förlänger tiden och förbättrar humöret. Vi blir nyfikna.

Åndå ska man se upp med långsamheten då det behövs stimulans för prestation. Det gäller att skapa intervall mellan olika aktiviteter och veta när det är läge för skärpning och när det är dags för paus och gemenskap.

Varje dag kan vi spara ett minne, en bild eller en dagboksanteckning som beskriver en känsla eller en sinnesförnimmelse. Det ger förhoppningsvis en mer rimlig uppfattning om tidens flykt.