Jag tycker mycket om öskildringar och beställde Karin Altenbergs bok Island of Wings så fort jag läste om den i
SvD. Den handlar om St Kildaöarna utanför Hebriderna, på kartan är de bara en flugskit ute i Atlanten. Hit kommer missionären Neil MacKenzie med sin fru Lizzie år 1830 och vi får följa dem under deras fjorton år där. Naturen på öarna är hård mot människorna, i stormvindarna kunde får blåsa i sjön och oväsendet från vågorna göra folk döva.
Krydda boken med artikeln av Charlie English i The
Guardian, skriven till minnet av evakueringen av de sista St Kildaborna 1930. Där intervjuar han Norman John Gillies, en av de evakuerade som var fem år då. Öborna begärde själva att få lämna öarna när de flesta arbetsföra män gett sig av. English besöker St
Kilda, han och hans sällskap seglar ut dit vägledda av delfiner och, när de närmar sig, de oräkneliga fåglarna.
Sjöfåglarna var öbornas viktigaste tillgång, de använde allt, ägg, fjädrar, olja och ben. Vingar är verkligen ett passande tema, det är en kakofoni av fåglar som möter MacKenzies och alla som lyckas ta sig till St Kilda. Boken är inte översatt så inför en framtida omläsning sparar jag en lista över fågelarterna.
Atlantic puffin Fratercula arctica Lunnefågel
Great skua Stercorarius skua Storlabb
Guillemot Uria aalge Sillgrissla
Kittiwake Rissa tridactyla Tretåig mås
Northern fulmar Fulmarus glacialis Stormfågel
Northern gannet Morus bassanus Havssula
Razorbills Alca torda Tordmule
Shag Phalacrocorax carbo Storskarv
Under påsken åkte vi återigen till Hamburg, den här gången lite mer pålästa sen jag hittat Bobo Karlssons artikel om staden i GP. Sen har jag fått många tips från kollegor som varit där. Bland annat skulle där finnas gamla hus och så smala gränder att man når att lägga en hand på varje husvägg. Vi lyckades finna dem och fikade en stund på ett sött litet café som serverade glass och våfflor. Det finns bara ett fåtal så gamla hus, runtomkring ligger moderna kontorsbyggnader.
På långfredagen tog vi en båttur ut på Elbe och fartyget åkte in i det enorma container-landskapet som vi tidigare bara sett på avstånd från Landungsbrücke. Nu fick vi närkontakt med containrar, lastkranar och fartyg som var på väg in och ut ur hamnen. Jag gissar att det mesta vi konsumerar passerar genom Hamburg hamn. Det var en riktig upplevelse att se och att höra guiden räkna upp otaliga firmor och varor.
Från floden ser man så många exempel på extrem arkitektur, allt från kontor till pensionärs-bostäder.
Längre ut från stadens city ligger Blankenese med vita villor och lång sandstrand. På strandpromenaden ser man en ständig ström av flanörer röra sig.
Lord Bute, den mörke, sammetsmjuke, fick följa med hem till mig. Kanske startar jag en egen samling.
