Recept

Talking about Detective Fiction av P.D. James blev trevlig läsning av en välformulerad baronessa. Även om det mest handlar om andra författare så tycker jag nog att hon delar med sig en hel del om sitt eget skrivande speciellt i kapitlet Telling the Story: Setting, Viewpoint, People. Hon skriver om den symbiotiska handlingen i att författaren och läsaren båda bidrar med sin fantasi för att skapa en plats och miljö där karaktärerna blir så levande att vi ser det de ser och andas samma luft som de. När vi känner oss hemmastadda i deras vardag blir chocken stor när offret hittas. Det kapitlet tycker hon är viktigast i berättelsen och beskrivs starkast om det speglar personligheten hos den som hittar kroppen. Vi får veta att platsen inspirerar henne mer än tillvägagångssättet för mordet och att historien börjar ta form därifrån. Hon diskuterar den begränsande jag-formen kontra en Watson-figur som lätt kan konkurrera ut detektiven som huvudperson. Hon skriver om hur viktigt det är att även offret står levande för oss, att antalet misstänkta är begränsat och problemet med att hitta ett troligt motiv för mord. Kapitlet avslutas med något som jag tror alla som skriver kan känna igen sig i, hur karaktärerna växer fram och avslöjar mer och mer om sig själva så att slutresultatet inte riktigt blir som man tänkt sig, ett limbo. Sammantaget är detta ett gott recept på en bra deckare.

Slangbella

Artikel om ett spännande stycke kvinnohistoria i SvD om Marguerite Durand som startade tidningen La Fronde i Paris i slutet på 1800-talet.

Spårvagnsolycka

Bokhora påminner om att Sture bibliotek fyller 1 år den 11 maj. Via programsidan hittade jag länken till Stockholmskällan en databas med källmaterial om Stockholm. Till exempel hittade jag en tidningsnotis om hur skarprättare A. G. Dahlman blev påkörd av en spårvagn år 1918. Jag tar nog vägen förbi Sture och kollar vad det finns för godsaker där på tisdag. Det vore roligt att låna en T-påse också.

Sista påsen

Det här är sista godispåsen från Marias garn, den sista maj tar Litet nystan över butiken. Jag hade med mig ett rostrött garn från Naturnära som jag köpt på Kvinnfolki i Visby. Där kan man köpa små påsar som innehåller ett nystan och ett enkelt sjalmönster, perfekt att ha på stickkaféer när man behöver hålla öronen öppna för alla tips som strömmar emot en. Litet nystan lovade att fortsätta med kaféerna så det är ingen fara på taket.

Vår?

Vi har varit första turen till Gotland för säsongen och hann, vid sidan om trädgårdsarbetet, med en cykelutflykt och promenad vid havet innan det bistra vädret kom. Inte får det väl snöa i maj? Sista dagen gick vi runt i Visby och handlade, åt god mat på crêperiet och så hann vi med en fika på Hedbergs förstås. Än så länge inga rosor i Fiskargränd.