Velighet

Alberto Manguel skriver i A reading diary "As I begin to glimpse the certainty of an end, I enjoy all the more the things I've grown accustomed to - my favourite books, voices, presences, tastes, surroundings - partly because I know I won't be here for ever". Så nu vet jag inte längre - vill jag ha evigt liv eller ej?

Klappa böcker

Tredje bloggboken har anlänt. Det är ju så att när jag gillar hela konceptet köper jag gärna trots att jag följt Bodil Malmstens blogg nästan dagligen i ett par år nu. Jag vet att jag inte kommer att bli besviken. Boken tilltalar mig på så många olika sätt - den glänser av silver och ger intryck av att ha gjorts för hand, det finns fickor att gömma saker i, band att lägga på de bästa ställena, bilderna är små konstverk. Jag tar fram böckerna ibland bara för att klappa dem.

Inspiration

Hela veckan har jag följt författarcoachen Ann Ljungbergs skrivövningar med överraskande och spännande resultat. Tack Ann! Jag har också lytt rådet att skriva in dem i en vacker anteckningsbok. Tack Mariana!

Stängd dörr

Bodil Malmsten länkade till en artikel om Montaigne i en amerikansk tidning men dörren var stängd för ickeprenumeranter och för de prenumeranter som liksom Bodil glömt användarnamn och lösenord. Så det blev inga tankar utbytta om Montaigne som kallats den första moderna människan och skulle ha varit en gudabenådad bloggare om han levt idag. Det kändes snopet och tidningens sajt kommer jag antagligen inte att besöka mer. I SvDs pappersupplaga finns idag en artikel om vår betalningsovilja och om olika betalningsmodeller. Det känns bara så begränsat att nöja sig med några få prenumerationer i stället för att kunna söka information på många olika ställen och ta till sig det som är intressant för just mig. Så vad göra om man nu vill ha en uppdatering om Montaigne? En tröst är att Jan Stolpe håller på med en nyöversättning från en ny originalversion men i väntan på den får jag plocka fram den gamla.

Tips på nätet

Kvällen tillbringade jag på nätet då nya numret av ViLäser kommit med massor av bloggtips. Ser att det blir allt vanligare att trava böckerna på höjden i bokhyllorna och jag har själv börjat så smått men kan vidareutveckla om jag gör något avkall på att de ska stå i bokstavsordning. Jag har gett upp alla försök att rensa ut bland böckerna. Det finns ingen anledning att gå omkring med ångerkänslor. Just nu testar jag ett nattduksbord av böcker. Det fungerar utmärkt och löser existensberättigandet för en hel del av samlingarna.

Under eken

Idag blev det äntligen av att äta lunch under eken som jag drömt om så länge. Det var före semestern som jag upptäckte den fantastiska eken i koloniområdet i Frescati. Jag fick också klartecken av ett par kolonister att det var ok att besöka platsen. Det sägs att eken är femhundra år gammal. Jag och mitt lunchsällskap tog med oss varsin kasse med mat och jag ledde självsäkert vägen in bland de lummiga buskarna. Nu när grönskan är som djupast är det en riktig labyrint därinne bakom de gröna ridåerna. Vi hade det skönt där i solen tills myrorna började bli för närgångna.

Tovetorps hjortar

Vi gick in i hjorthagen i stället med en hink äpplen och på en vissling kom hjortarna fram och hälsade på oss. Det blev ett möte med stor nyfikenhet från båda håll. I virrvarret av människor och hjortar fick vi vara uppmärksamma så att inte hjortarna svalde mobiler i stället för äpplen. När vi lämnat hagen kunde jag få en bild på ett återställt lugn.

Micke?

De av oss som sett Hönorna på Tovetorp i tvs Vetenskapsmagasinet såg förstås fram emot att få träffa stjärnorna men det visade sig finnas flera stora voljärer och det fanns ingen som kunde hjälpa oss med identifieringen.

Tovetorp

Mina arbetskamrater och jag har varit på konferens på universitetets forskningsstation på Tovetorp. Det kändes lite som att komma till en förläggning vad gäller logit med enkla sängar i kala rum. I mässen kunde jag dock inte jämföra med det militära för maten var hemlagad och smakade himmelskt. Jag bestämde mig på fläcken för att det hädanefter ska bli mer vällagad mat hemma. Före middagen guidades vi runt bland de röda stugorna och fick höra en hel del om stationens historia och utveckling. På bilden ser man det gamla torpet Tovetorp.