Julpyssel

Så var det då krypens tid på året igen. Varför inte leta fram ett grankottmott eller en snytbagge att rimma till. Gå till Kryp för inspiration.

Första advent

Det är så trevligt med snö till första advent. Då känns det extra stimulerande att så smått sätta igång julen med fina blommor och pynt. Därtill har jag kommit igång igen med stickandet. På stickorna har jag en tröja i mönstret Kaveldun från Gotlands spinneri och garnet är Päiku. Mönstret passar bra till mitt tv-stickande. Jag tror att månaden december i år kommer att kännas extra lång nu när det blir flera lediga dagar. Tråkigt att dagsljuset räcker så kort men ack vad det blir vackert fram emot skymningen.

Skotskt

Reading Tartan noir. Fler tips kan man få från Carina Burman i SvD i artikeln om mord på skotska hedar. De räcker nog hela hösten. Men jag börjar med Bury her deep av Catriona McPherson.

Skiftningar i tiden

Nu vänder hösten och det blir kallare och bistrare. I helgen har vi firat ett bröllop, alla har samlats, även våra utlandsboende barn och vänner och så har då släkten bildat en ny gren. Många starka minnen väcks och hela upplevelsen av tidstrådar som far fram och tillbaka är svindlande. Skiftningarna finns överallt, i allt vi tar oss för och upplever.

Hav och sten

Ett tidigt avsked av sommarön gör att jag redan går och längtar tillbaka. Jag saknar att gå där i solen och känna doften av hav och sleke.

Blå lagunen

Lättillgängligt på norra Gotland om man inte vill åka till Island. I ett gammalt övergivet kalkstensbrott kan man passa på att bada helt fritt från alger. Här blir det också djupt vatten på ett par kliv bara.

Juniros

 Underbar ros från Botaniska i Visby i juni.

Vingar

Jag tycker mycket om öskildringar och beställde Karin Altenbergs bok Island of Wings så fort jag läste om den i SvD. Den handlar om St Kildaöarna utanför Hebriderna, på kartan är de bara en flugskit ute i Atlanten. Hit kommer missionären Neil MacKenzie med sin fru Lizzie år 1830 och vi får följa dem under deras fjorton år där. Naturen på öarna är hård mot människorna, i stormvindarna kunde får blåsa i sjön och oväsendet från vågorna göra folk döva.

Krydda boken med artikeln av Charlie English i The Guardian, skriven till minnet av evakueringen av de sista St Kildaborna 1930. Där intervjuar han Norman John Gillies, en av de evakuerade som var fem år då. Öborna begärde själva att få lämna öarna när de flesta arbetsföra män gett sig av. English besöker St Kilda, han och hans sällskap seglar ut dit vägledda av delfiner och, när de närmar sig, de oräkneliga fåglarna.

Sjöfåglarna var öbornas viktigaste tillgång, de använde allt, ägg, fjädrar, olja och ben. Vingar är verkligen ett passande tema, det är en kakofoni av fåglar som möter MacKenzies och alla som lyckas ta sig till St Kilda. Boken är inte översatt så inför en framtida omläsning sparar jag en lista över fågelarterna.

Atlantic puffin Fratercula arctica Lunnefågel
Great skua Stercorarius skua Storlabb
Guillemot Uria aalge Sillgrissla
Kittiwake Rissa tridactyla Tretåig mås

Northern fulmar Fulmarus glacialis Stormfågel

Northern gannet Morus bassanus Havssula
Razorbills Alca torda Tordmule
Shag Phalacrocorax carbo Storskarv

Hamburg igen

Under påsken åkte vi återigen till Hamburg, den här gången lite mer pålästa sen jag hittat Bobo Karlssons artikel om staden i GP. Sen har jag fått många tips från kollegor som varit där. Bland annat skulle där finnas gamla hus och så smala gränder att man når att lägga en hand på varje husvägg. Vi lyckades finna dem och fikade en stund på ett sött litet café som serverade glass och våfflor. Det finns bara ett fåtal så gamla hus, runtomkring ligger moderna kontorsbyggnader.

På långfredagen tog vi en båttur ut på Elbe och fartyget åkte in i det enorma container-landskapet som vi tidigare bara sett på avstånd från Landungsbrücke. Nu fick vi närkontakt med containrar, lastkranar och fartyg som var på väg in och ut ur hamnen. Jag gissar att det mesta vi konsumerar passerar genom Hamburg hamn. Det var en riktig upplevelse att se och att höra guiden räkna upp otaliga firmor och varor.

Från floden ser man så många exempel på extrem arkitektur, allt från kontor till pensionärs-bostäder.

Längre ut från stadens city ligger Blankenese med vita villor och lång sandstrand. På strandpromenaden ser man en ständig ström av flanörer röra sig.

Pelargoner i massor

Jag fick sällskap till Bergianskas pelargonutställning av en tidigare samlarfantast. Hon berättade hur pelargonsamlare skickar skott till varandra och hur plantorna kan överraska med sin växtkraft. Efter att ha sett utställningen förstår jag lätt hur blomman kan fascinera, bara namnen kan man fantisera och undra över hur de kommit till. Namn som Islington peppermint och Prince of Orange talar om hur bladen doftar.

Bladen var inte så tokiga heller.

Lord Bute, den mörke, sammetsmjuke, fick följa med hem till mig. Kanske startar jag en egen samling.

Sommartid

Nej, nu är det vår. Ut med vintern och städa undan grus, mossa och annat skräp. Solen värmer och vi ställer om till sommartid. På måndag är det hälsomässigt klokt att ta sovmorgon. Det är bra att alltid ta sovmorgon på måndagar enligt artikel i UNT. Det tror jag stämmer bra.

Snökula

Strandparken i snökuleväder.