Guidad tur

Liten guide till twitter i SvD som idag satsat friskt på litteraturartiklar vilket gör mig lycklig men ratat Fantomen ännu en dag i veckan vilket gör mig olycklig. Plus minus noll, alltså.

På ytan

Och en vacker näckros.

Mystisk blå blomma...

Mammutpumpa

Melon...nej, pumpa med grava gravitationsproblem...

Skördetid i Bergianska

Nu växer det och blommar så det knakar i Bergianska. De måste ha en gödning som heter duga. Bönor...

Ateljé Huskroken

I min grannsocken på landet ligger Ateljé Huskroken som jag besökte för första gången den här sommaren. Ateljén har ett eget ullgarn som färgas i det egna färgeriet och det finns också bomulls- och lingarn. Vi fick en grundlig visning av butiken och färgeriet av Kicki Trodin som just den här dagen var speciellt stolt över ett garn som hon färgat med skal av valnöt. Ateljén gör egna mönster ofta inspirerade av gamla gotländska mönster med namn som Asklöv, Hästsko och Lingonkvist. Jag köpte med mig mönster och garn till ett linne och ett par vantar. Dessutom kunde jag inte motstå boken med beskrivningar och historia kring de gamla mönstren. Den ena vanten är snart klar och jag hoppas att det blir en riktigt kall vinter.

Körsbärsgården

Paradis är ett ord som ofta får beskriva Signe Enströms örtagård som jag hittills bara läst om i mina kryddböcker. Nu i somras fick jag tillfälle att själv besöka den och måste instämma - visst är den det. Signe var väverska och född i Sundre socken. Hon skapade trädgården tillsammans med sin man Figge. Signe lever inte längre och nu drivs Körsbärsgården som kafé av Marita Jonsson. Jag går runt i trädgården och lyssnar på de andra besökarna och hör att de vill anlägga en likadan trädgård och det vill förstås jag med. Hela Sudret är ett paradis, tycker jag, och var man än står ser man hur långt som helst.

Romateatern

Varje sommar reser jag över havet till Gotland och varje sommar hör det till att gå på Romateaterns föreställning. I år slumpade det sig så att de satte upp Som ni vill ha det som vi också sett på the Globe i juni. Det var roligt att jämföra de båda föreställningarna. I efterhand nu tycker jag att Globe-föreställningen var mer magisk, speciellt Tim McMullans version av Jaques stora monolog "All the world's a stage" där publiken trollbinds av hans röst och tilltalas direkt som "circle of fools". Men när det gäller scenografin så finns det inget som slår den gamla klosterruinen.